Filosofiskt

Om att vara konsekvent och om att inte fira midsommar

När man driver en verksamhet så är det viktigt att vara konsekvent och tydlig i sin kommunikation… Denna våren har Stelors kommunikation kring restaurangens öppentider inte varit strålande. Vi hade Stelor ute till försäljning, drog tillbaka försäljningen, bestämde oss för att hålla öppet redan i Maj men fick stänga till restaurangen i juni då vi inte har haft personal så att det räcker till. Senaste blogginlägget jag gjorde så deklarerade jag att vi har midsommarfirande som vanligt men nu måste jag deklarera att vi håller stängt. Jag får helt enkelt inte ihop tillräckligt med personal till denna helg. Jag tycker såklart att min otroligt vaga kommunikation är beklaglig och jag är van att bara kunna gå in och själv köra lite extra för att lösa situationen men med en lite knodd så går det inte:)

Så midsommar på Stelor är inställt 2014.

På söndag kommer personalen och tar över rodret, då blir det andra bullar! Menyn är satt och vi öppnar på riktigt måndagen v. 26 och håller öppet hela sommaren. Sommaren bjuder på otroligt bra artister, spännande gästspel i restaurangen, filmvisning och lammgrillning. Jag tänker inte gå ut med schemat förrän på måndag för att alla pusselbitar inför sommaren ska vara på plats.

Mamma Mia kommer att köra yoga på loftet tisdag-torsdag kl 8.00. Loftet har fått sig en riktig ansiktslyftning i vinter och kommer att välkomna er med start redan nästa vecka.

Categories: Bygden, Företaget, Filosofiskt | Lämna en kommentar

Stendahls syndrom, ett namn på en julmarknad som kräver en förklaring

Jag uppslukas lätt av saker och ting. Speciellt uppslukas jag av tankar kring nya affärsidéer, eller tankar kring fördelarna med att köpa ännu ett till husdjur, eller tankar på var nästa resa ska bära av. Men det kan vara små ting som upptar hela mig, idag spånar jag på en julmarknad. En julmarknad där konstverk av olika kända och okända konstnärer, visas och framförallt säljas på Stelor. Detta sker dagen före dagen före dopparedagen.

Mycket konst är för dyr för att vi vanliga dödliga ska känna att vi spontant kan inhandla ett verk för att pryda våra väggar. Konsekvensen blir allt för ofta att vi intalar oss själva att IKEA-trycket passar perfekt ovanför soffan i vardagsrummet. Konstverken som berör oss hamnar inte nära oss i hemmen utan blir någonting att skåda på gallerier, museum och vernissage. Vi har redan en handfull konstnärer som vill vara med på marknaden där allt du ser ska vara köpbart.

Men så till arbetsnamnet Stendahls syndrom. I våras upptogs en liten del av min hjärna av ett radioprogram. Jag strecklyssnade på alla säsonger av Institutet på p3, programledarna Karin och Jesper kändes som mina nya vänner. En dag pratade de om ett psykosomatiskt tillstånd som människan kan hamna i, om hon intar en stor mängd av vacker konst. Jag blev fantastiskt fascinerad av detta tillstånd som kallas Stendahls syndrom.  Nu när jag planerar att ordna en mysig konstmarknad så kom tankarna om Stendahls syndrom tillbaka.

På Wikipedia förklaras tillståndet på följande sätt: vanligtvis inträffar detta när konsten är speciellt vacker eller om en stor mängd av konst är samlad på en plats. Termen Stendhals syndrom kan också användas för liknande reaktioner under andra sammanhang, till exempel vid shopping, då man blir överväldigad och lamslagen av en uppsjö av intryck.

Vi människor är olika bra på att värja oss för allt för stora sinnesintryck. Alla människor kan inte råka ut för Stendahls syndrom då vi har förmågan att stänga av intrycken. Att kunna ta in så mycket skönhet att det tillslut brister visar på människans bräcklighet, väldigt fint.

I en artikel i SvD från 2007 läser jag hur den fiktiva personen Inge, en medelålders skandinavisk kvinna, läggs in på psykiatrisk klinik i Florens för förföljelsemani och förvirring efter ett besök i Florens.

”Fyra dagar tidigare har hon anlänt till staden, tagit in på ett vandrarhem, registrerat sig på en språkkurs och börjat ett intensivt turistande som hon nu inte längre kan redogöra för. Hon återkommer i sin osammanhängande berättelse till besöket i Santa Maria Novella, en basilika med tillhörande domenikanerkloster från 1200-talet och en av stadens främsta sevärdheter. Där tycks Inge ha blivit absorberad av Nardo di Ciones fresk ”Yttersta domen” i familjens Strozzis kapell, och känt sig utpekad av figurerna i målningen. 



 Vid återkomsten till vandrarhemmet är det som om allas uppmärksamhet riktas mot henne, rösterna i lobbyn, personalen i baren, tidningarnas löpsedlar, nyhetsuppläsaren i radion. Inge övermannas av skuld. Hon försöker lämna staden och ta sig hem men tappar orienteringen, och förs till sjukhus. Inge är ett exempel på en person som drabbats av Stendhals syndrom, det vill säga en psykisk störning i samband med en konstresa.”

Det finns flera tänkbara anledningar till att konst leder till symtomen vid Stendhals syndrom, där en är upplevelsen av skönhet. Att betrakta något vackert är inte alltid en odelat positiv erfarenhet. Psykologiskt är skönhet en form av perfektion, och som sådan en symbol för imperfektion och den mänskliga längtan efter det eviga eller aldrig nåbara. Upplevelsen av skönhet kan därför bli en bitterljuv blandning av glädje över livet och sorg över dess begränsningar, en katalysator för existentiell ångest och ett fantastiskt bra arbetsnamn för Stelors kommande julmarknad!

Maria och jag planerar för sopplunch, filmvisning, afternoon tea och bubbel. Så jag uppmanar er att avsätta några timmar för skönt häng i Västergarn dagen före dagen före dopparedagen.

Categories: Filosofiskt | Lämna en kommentar

Härligt med sommar!

…även när regnet vräker ner och det blåser halv storm ute.

Nu är sommaren här och vi börjar bli färdiga med alla bestyr inför uppstarten. Idag har Mia hållt i första yogapasset på loftet. Vi var ett härligt gäng som var uppe med tuppen och trotsade de knappa plusgraderna och blåsten. På loftet lyste små kulörta lampor och vi blev omstoppade med filtar av Mia. En skön morgonrutin som jag hoppas kunna hålla hela sommaren!

Imorgon serverar vi inte bara lunch och middag utan visar även bio och Maja kommer att ta hand om barn som vill aktivera sig på semestern mellan kl. 16 – 17.

Marco och Isabell har lagat upp hela middagsmenyn idag och det har doftat ljuvligt från köket. Vi har lagt upp menyn på hemsidan så att ni kan börja läska smaklökarna. Vill ni komma och äta så har vi öppet för både lunch och middag varje dag hela sommaren. Boka bord på telefonnummer 0707-960128.

Mia och Maja har ägnat dagen åt att baka bullar, kladdkakor, skorpor, saffranspannkaka och nötkakor som ni kan äta till vår hemmagjorda syrénsaft eller en kopp hederligt bryggkaffe (kaffemaskinen är på lagning).

Björn har snickrat skyltar så att ni ska hitta hit, Stefan har trimmat rabatterna och gräset i trädgården, Joel och Emma har riggat ljudet i ladan så att bion ska kunna visas imorgon. Emilia har strykt igenom hela tvätthögen och våra hotellgäster har suttit framför brasan i loungen och myst vid brasan.

Nu slår vi upp portarna inför sommaren, välkommen till Stelor!

Categories: Filosofiskt | Lämna en kommentar

Björn har fått hjälp med att gräva in fiberkabeln

 

Categories: Filosofiskt, Presentation | Lämna en kommentar

500 gillar Stelor på facebook

En bra dag att bli 500. Vissa dagar känns det inte som att man kommer någonstans. Som att epitetet för att vara egenföretagare är att vada runt i tjock lera. Det finns så många saker att ta tag i och så många saker som borde göras. Dessa saker blir till ett stort gyttjebad som jag tafatt börjar vandra runt i. Jag gör tappra försök att styra upp tillvaron genom att skriva to-do-listor, schemalägga dagarna och övertyga mig själv att det är bäst att ta en sak i taget. Vid dagens slut har jag gjort en massa saker som jag inte riktigt kan greppa eller summera och känslan av att göra för lite är konstant. Idag är en sådan dag. Så det var bra att det var en ler-vadar-dag som på ett fantastiskt härligt vis förgylldes av att vi blev 500 som gillar Stelor på facebook!

Categories: Filosofiskt, Gäster | Lämna en kommentar

Sommaren

Den hektiska sommaren har förvandlats till höst. Det är spännande, vi har ju aldrig upplevt en höst med Stelor. Precis som vi aldrig hade upplevt en sommar med Stelor. Sommaren var, ja hur var sommaren?

Sommaren var galet rolig och galen, väldigt galen. Jag hade hela tiden känslan av att vara steget efter. Stelor blev en egen organism som rörde sig åt olika håll utan att jag kunde påverka förloppet. Jag lämnade inte köket på 3 månader mer än när jag sov. Jo, en gång åkte jag till Ica Maxi. Vår första lediga dag i september så kände jag mig som en rymdvarelse som precis landat på jorden. Soundtracket för den veckan i september var det här.

Jag är glad och stolt och tacksam. Glad över att vi har klarat av vår första sommar. Stolt och tacksam över fantastisk personal som precis som vi kastade sig in i någonting helt nytt. Glad över att allt blev klart i tid. Stolt över att hotellet och restaurangen har varit så omtyckt. Glad över att vi har haft en massa underbara gäster.

Sommaren sammanfattas med lite bilder här under (Tyvärr har jag inte tagit så mycket kort) :

Frukost

Sommar

Sommar

Buffé

Buffé

En vanlig dag i köket

En vanlig dag i köket

Många har hjälpt oss

Många har hjälpt oss

Elin knåpar ihop menyer

Elin knåpar ihop menyer

Utebar

Utebar

Majsan

Majsan

Von Thord

Von Thord

Emil Jensen

Emil Jensen

Skriet

Skriet

Superkocken Elina!

Superkocken Elina!

Johan fixar

Johan och Martin fixar

Fotografering

Fotografering

Richard i köket

Richard i köket

Eget vin snart?

Eget vin snart?

Otippade hotellgäster

Otippade hotellgäster

Hallon

Hallon

Categories: Filosofiskt, Uncategorized | 3 kommentarer

Nya världar

Jag klarade mig igenom en galen sommar med livet i behåll.

En sommar då jag äntrade en helt ny värld, restaurangvärlden. Sommaren då jag blev kock. Sommaren då vi öppnade en restaurang och ett hotell. Sommaren då vi äntrade servicebranschen.

Jag tycker om att skifta perspektiv och att gräva mig djupare in i områden som ligger bortom min begreppsvärld. Jag har gjort det förut men då i ett mer behagligt tempo. I sommar så har jag äntrat en helt ny värld i ett skenande tempo, där ingen tid funnits för en behaglig inskolning. I den här världen har jag på riktigt känt av påtaglig stress (som när alla gästerna i restaurangen ska ha olika maträtter vid samma tidpunkt och jag inte har hunnit googla receptet innan). Jag har irriterat mig på små obetydliga ting (så som att servi-triserna/-törerna har lagt bongarna i fel ordning (jag har även lärt mig vad en bong är…)). Jag har svettats i värmen från gasolgrillen, lagat mat till typ 70 personer varje kväll (tack google för all information om hur gör) rökt restaurang-cigg på baksidan av köket (inte för att jag tycker att det är så gott utan mest för att få en liten, liten paus i matlagningen). Jag vet efter den här sommaren vad en riktigt bra prepp innebär (jag har först fått lära mig att det finns ett ord som heter prepp). Jag har på riktigt beställt en björnfitta av en leverantör den här sommaren…(vokabuläret i denna värld skiljer sig en aning ifrån skolvärldens)

Jag har också tidigare äntrat andra, för mig helt nya världar. Universitetet är en egen värld som jag anslöt mig till 2001. Ett eget språk, normer och en hierarki som inte hade funnits i mitt liv tidigare. En acklimatisering in i den akademiska världen var relativt smärtfri förutom att mina höga ideal och min naiva världsbild om att jag kunde göra skillnad inte fick plats i den akademiska ramen.

När man äntrar en ny värld inser man att det inte är en värld utan flera världar under samma namn.  Jag ingick i Universitetsvärldens filosofiska avdelning. I den världen tillhörde jag Pol. Mag programmet. Ett program med gamla anor och självförtroende. Här fanns många drömmar om att förändra världen, bli framgångsrik, göra karriär, nå toppen och göra skillnad. Föreläsarna påpekade vikten av vår betydelse på den framtida politiska- eller byråkratiska arenan. Vi hade en egen sång som handlade om att Sveriges framtid vilar i våra händer. Att vi var speciella och viktiga rådde inget tvivel om. Det som det däremot rådde tvivel om var hur vi alla skulle få plats på toppen. Världen på polmag blev ganska hård i takt med att folk förstod att vägen dit var ganska brant och väl där var toppen väldigt liten.

På samma universitet under samma fakultet äntrade jag två år senare ännu en ny värld. Lärarprogrammet. Till skillnad från polmag så fanns här inga stolta sånger om att Sveriges framtid vilade i våra händer. Däremot fackligt anslutna grå tanter som kom till universitetets cafeteria och talade till oss om de dåliga lönerna och den usla statusen i samhället. Här fanns inga toppar att trängas på men dock ett massivt dåligt självförtroende att slåss med.

Parallellt med mina studier tillhörde jag även hästvärlden. Här rådde helt andra normer och värdesystem. Andra saker var viktiga. En värld som blir väldigt märklig då den rymmer väldigt många individualister. Individualister som ska samsas i samma stall. Att ha häst tar upp fantastiskt mycket tid och många som håller på med hästar måste stänga ute många andra världar för att hinna med hästvärlden. När en värld får ta upp för mycket av ens tid så växer just den världen i proportion till verkligheten. Detta inträffar märkligt nog ofta hos just hästmänniskor. När det inträffar kan små obetydliga saker i det stora hela (i den verklighet som inte ryms hos dessa människor), som att ett täcke lagts på för sent på kvällen eller om en häst fått en skopa havre för mycket, bli oändligt stora och nästan livsavgörande.

I sommar har jag äntrat restaurangvärlden. Här beställer man björnfittor, röker restaurang-cigg och träffar oändligt mycket folk. Jag har alltid gillat att befinna mig i olika världar med olika fokus, livet blir mer spännande i växlingen mellan stall, universitet, fest och allvar. Jag tror att vi i vår verksamhet drar stor nytta av att restaurang- och hotellvärlden bara är en av alla de världar som vi växlar mellan i vår vardag. Det finns ett ordspråk (eller kanske mer av ett uttryck) som lyder ”don’t take yourself so fucking seriously” och jag tror att det är en bra filosofi. Tar jag mig själv eller den värld jag för stunden befinner mig i på för stort allvar finns stor risk att jag tappar fästet till den ständigt pågående verkligheten.

Categories: Filosofiskt | 10 kommentarer

Blogga med WordPress.com. Adventure Journal-temat.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.